Vi tränar varje dag och jag tror jag kan våra pass utan till. För varje jävla dag gör vi samma jävla övning och i exakt samma jävla ordning. Jag vet inte vad jag skall göra, visst man har blivit bättre på de saker som vi tränar på, men det finns annat som man inte tränar på som man inte är så bra på längre. PANIK!
Under hela passet tänker jag ”Håll ut Valerie, du stöter bara på kulturkrock efter kulturkrock. HÅLL UT!!”
Jag har fått höra att jag är försvenskad, men jag sa oftast emot att jag inte var det.
JAG ERKÄNNER!!
Okej!! jag är försvenskad, jag saknar Sverige, saknar det jag lämna kvar i Sverige!
Jag fick min första hemlängtan-ångest-attack förra helgen och jag säger att det är nu jag verklign behöver höra min min mammas goda råd, min pappas knasiga men samtidigt underbara kommentarer, min storebrors tillgjorda sthlm-dialekt. Samtalen med Shari, fika med Yazz, slapp kvällar med Kader. Snack med gamla bettan om blomman! LAVITS!! Lilla Alexandra, Michelle och Nelson mina söta små syskonbarn och alla andra jävlar som jag saknar enormt!!
Men om sanningen ska fram är det nu jag måste våga göra ngt nytt.
Eftersom jag längtar så mkt efter mina nära och kära måste jag hålla ut haha jag tänker inte ge upp. Bara för att en sak verkar vara svårt ska man inte ge vika!:)
buuhäää!!(tårar rinner)
Xoxo
Vaaal
